Vi hade under många år simmat såväl kortare som längre sträckor från järnvägsmännens brygga vid nuvarande gröningen. Eftersom vattnet ibland är kallt i Öresund, var det bra att ha ett "minsta mål" till vilket vi alltid skulle simma, även om det bet lite i huden. Det första riktmärket blev det som inom orden kallas "godkänt djup". Med detta menas ett djup då man inte samtidigt kan ha kontakt med både botten och vattenytan (som synes ett mycket väldefinierat djup).
Under våren 1999 utvecklades embryot till den idé som senare kom att bli Stensimmarorden. Vi tog ut varsin sten och placerade dessa på en med hjälp av riktmärken identifierbar plats utanför bryggan. Självklart var detta också på godkänt djup. Hädanefter var målet för simturerna att simma ut till dessa stenar, dyka ner och röra vid dem. Vi fortsatte med simturerna hela sommaren och de båda stenarna låg troget kvar varje gång vi kom ut.
2000 - "Mellanåret"
När det var dags för första turen år 2000 väntade vi oss inte att hitta några stenar.
Sanden flyttar ju trots allt på sig under vinterhalvåret och stenarna var ju inte särskilt stora.
Mycket riktigt hittade vi heller ingenting. Den sommaren lade vi inte heller ut några nya stenar,
men fortsatte med simturerna som tidigare.
2001 - Nya stenar på plats
År 2001 lade vi åter ut en sten på plats, men inte heller denna sommar hade vi några högre ambitioner än vårt
eget "medlemskap" i detta broderskap av stensimmare. Vi var tre personer ursprungligen men Niklas, vår tredje
medlem var numera inte aktiv.
2002 - Midgårdsröset grundas och nya simmare tillkommer
Detta minnesvärda år var det år då idéerna om ett varaktigt bygge föddes. Tanken var att vårt simmål skulle överleva vintern.
Det började med att vi lade ut nya stenar, dock fortfarande ganska små s.k. "simstenar", med jämna mellanrum.
Fler och fler stenar samlades och det dröjde inte länge innan andra började uppmärksamma den något underliga företeelsen.
Philippe anammade idén och blev den tredje aktiva brodern i vår exklusiva skara.
Ytterligare ett par personer blev upptagna som lärlingar detta år och på hösten hade en bastant hög bildats.
Midgårdsröset var fött.
Mot slutet av sommaren ökade storleken på stenarna och flera hoppstenar lades ut. Rolf och Michael lade gemensamt ut den
första springstenen och utvecklade sedan denna teknik att ta ut stenar till fulländning.
2003 - Ordens regler förfinas och gradsystemet utvecklas
År 2003 kunde vi snabbt konstatera att bygget överlevt vintern och då var karusellen snart igång igen,
nu med än mer målmedvetenhet och högre satta mål. Detta år skulle vi försöka bygga så mycket att man kunde stå på
den översta stenen och bottna. Fler personer deltog om än inte på samma drivna nivå som Michael, Rolf och Philippe.
Då vi blivit allmänt kända bland alla inbitna järnvägsmännen-besökare, beslöt vi oss för att gå ut mer öppet med vår existens.
Stensimmarorden fick mer förfinade regler och ett embryo till gradsystem tog form.
Under sommarens gång blev det så att allt större stenar flyttades ut och i slutet av sommaren var det bara
springstenar som ansågs värdiga en mästare i vår orden.
Vi nådde vårt mål i slutet av sommaren även om Midgårdsröset ännu inte var särskilt stabilt.
Detta år utsattes vi också för första gången för sabotageförsök i form av några yngre killar som försökte riva
vårt verk, men eftersom vår brödraskara både var mer beslutsamma och hade bättre teknik,
byggdes det som raserats snabbt upp.
2004 - Midgårdsröset blir alltmer känt och väcker blandade känslor
Under sommaren 2004 fortsatte byggandet med oförminskad kraft. Stabiliteten ökade och så gott som alla regelbundna
badare vid bryggan kände nu till oss. Naturligtvis var det bara en tidsfråga innan någon självutnämnd "ordningsman"
skulle irritera sig på aktiviteterna och försöka sätta käppar i hjulet för oss.
Detta skedde som väntat då en äldre herre, allmänt benämnd "mustaschen", i augusti försökte sätta stopp för oss.
Först endast med några fruktlösa verbala angrepp och senare med hot om polisanmälan.
Följden av detta tilltag var att vi vann ännu fler sympatisörer. Denna typ av översitteri uppskattas sällan av vanligt folk.
I synnerhet inte när kritiken saknar vettiga grundargument.
2005 - Web & många nya medlemmar
Detta år kom vår hemsida äntligen ut på nätet om än långt efter den ursprungliga planen.
Gradsystemet och regelverket förbättrades liksom våra rutiner och seder. Vädret var under en period i Juli bra men sedan sjönk temeperaturen i vattnet
under flera veckors dåligt och kallt väder men vi hann med att ta flera respektingivande rekord under de bästa dagarna.
Motståndet verkar detta år ha minskat. Mustaschen har hållit sig inaktiv och inga sabotageförsök har förekommit. Det senare kanske främst för att Midgårdsröset nu är så stort att dylika försök skulle vara extremt jobbiga och dessutom fruktlösa.
Mer detaljer finns i dagboken för 2005
2006 - nu
Våra aktiviteter fortsätter i opretentiös anda... Alla med leksinnet kvar är välkomna att göra en stensimning!